Johan Dahlroth - Kom, jag vet en plats

Med Umeå som kuliss och katalysator utforskar diktjaget
i Kom, jag vet en plats, med språklig precision och
öm blick, de egna minnena i ett förlustens väntrum.
 
I dialog med de förlorade röster – som bär namn av en
mor, en älskarinna och en vän – pågår en bearbetning av
dödens kvarlevor inom den som blir kvar. Med kompromisslös
uppriktighet tecknas förvandlingen av detta jag fram och
genom skrivakten skapas en plats att andas. Att gå vidare,
att överleva.
 
Detta är en litterär debut som med mognat sinne skildrar
en drömlik vandring i ett minneslandskap. Minnena tycks
ta över nuet. Och nuet ger plats åt ömsom smärtsamma,
ömsom bitterljuva ekon från det förflutna, minnen som
ter sig lika verkliga, lika stor del av ett nu som en
skopglass som smälter i solen.