J. Bernlef - Hjärnspöken
Denna bok är med andra ord kanske den mest skrämmande bok jag läst. Inte minst i kraft av att vara en såväl fungerande realistisk roman. Maartens särskilda, hjälplösa kunskap, hans position i en dröm det inte går att vakna från, där de linjära narrativen och sammanhållna subjekten brutits sönder och ingenting längre är jämförbart med någonting, beskrivs med behärskning och kontroll. Det är en sorts översättning från kaos till ordnat kaos som måste kallas för en litterär bedrift.
ur Jenny Tunedals efterord
———
Maarten är en pensionerad man från Nederländerna som sedan många år levt i USA, där han arbetat som sekreterare på ett internationellt fiskeriinstitut i Boston. Nu lever han ett stillsamt liv med sin fru Vera i det lilla samhället Glouchester längs den karga Massachusettskusten.
Men Maartens liv förändras snabbt.
Världen runt omkring honom upplöses. Han får allt svårare att orientera sig – att skilja mellan minnen och den verklighet som han fysiskt besitter. Han får svårare att tolka omvärldens reaktioner på hans förändrade beteende.
Ingen har på ett trovärdigare eller mer förtrollat sätt lyckats beskriva upplevelserna och känslorna inne från enmänniska som drabbas av alzheimers än J. Bernlef. Han lyckas beskriva vardagens absurditet och de anhörigas vilja att göra rätt. Men också deras oförmåga att faktiskt lyckas med det. Det komiska och sorgsna bryts, allteftersom boken framskrider, upp i en kuslig instängdhet i och med att Maarten alltmer tappar kontakten med verkligheten.
Hjärnspöken är en odyssé genom det cerebralas upplösning. Den är skriven utifrån en mänsklig förståelse av hur ett sjukdomstillstånd kan upplevas inifrån den sjuke.
———
Hendrik Jan Marsman föddes 1937 i Sint Pancras, Nederländerna. Även om det var vanligt att skriva under pseudonym under tiden då han var verksam så var det en nödvändighet för H. J. Marsman. Han var nämligen namne med en av sitt hemlands ledande poeter under mellanskrigstiden. Bernlef togs som en hyllning till en blind bard från regionen Friesland på 800-talet.
J. Bernlef är en av Nederländernas mest framträdande poeter och prosaister. Han besökte under sin livstid ofta Sverige och var en av sitt lands främsta uttolkare av svenska författare som Tranströmer, Dagerman och Tunström.
Hjärnspöken utkom för första gången på svenska 1987. Första upplagan sålde snabbt slut men följdes aldrig upp av ett nytryck. Därför är det med stor stolthet vi nu kan presentera denna nyutgåva, vackert besmyckad med ett efterord av Jenny Tunedal.
Förutom Hjärnspöken så har ytterligare fyra romaner samt dikturvalet Vargton och berättelsen Kall brand tidigare utkommit på svenska.
H. J. Marsman dog den 29 oktober 2012 i Amsterdam.
Denna bok är med andra ord kanske den mest skrämmande bok jag läst. Inte minst i kraft av att vara en såväl fungerande realistisk roman. Maartens särskilda, hjälplösa kunskap, hans position i en dröm det inte går att vakna från, där de linjära narrativen och sammanhållna subjekten brutits sönder och ingenting längre är jämförbart med någonting, beskrivs med behärskning och kontroll. Det är en sorts översättning från kaos till ordnat kaos som måste kallas för en litterär bedrift.
ur Jenny Tunedals efterord
———
Maarten är en pensionerad man från Nederländerna som sedan många år levt i USA, där han arbetat som sekreterare på ett internationellt fiskeriinstitut i Boston. Nu lever han ett stillsamt liv med sin fru Vera i det lilla samhället Glouchester längs den karga Massachusettskusten.
Men Maartens liv förändras snabbt.
Världen runt omkring honom upplöses. Han får allt svårare att orientera sig – att skilja mellan minnen och den verklighet som han fysiskt besitter. Han får svårare att tolka omvärldens reaktioner på hans förändrade beteende.
Ingen har på ett trovärdigare eller mer förtrollat sätt lyckats beskriva upplevelserna och känslorna inne från enmänniska som drabbas av alzheimers än J. Bernlef. Han lyckas beskriva vardagens absurditet och de anhörigas vilja att göra rätt. Men också deras oförmåga att faktiskt lyckas med det. Det komiska och sorgsna bryts, allteftersom boken framskrider, upp i en kuslig instängdhet i och med att Maarten alltmer tappar kontakten med verkligheten.
Hjärnspöken är en odyssé genom det cerebralas upplösning. Den är skriven utifrån en mänsklig förståelse av hur ett sjukdomstillstånd kan upplevas inifrån den sjuke.
———
Hendrik Jan Marsman föddes 1937 i Sint Pancras, Nederländerna. Även om det var vanligt att skriva under pseudonym under tiden då han var verksam så var det en nödvändighet för H. J. Marsman. Han var nämligen namne med en av sitt hemlands ledande poeter under mellanskrigstiden. Bernlef togs som en hyllning till en blind bard från regionen Friesland på 800-talet.
J. Bernlef är en av Nederländernas mest framträdande poeter och prosaister. Han besökte under sin livstid ofta Sverige och var en av sitt lands främsta uttolkare av svenska författare som Tranströmer, Dagerman och Tunström.
Hjärnspöken utkom för första gången på svenska 1987. Första upplagan sålde snabbt slut men följdes aldrig upp av ett nytryck. Därför är det med stor stolthet vi nu kan presentera denna nyutgåva, vackert besmyckad med ett efterord av Jenny Tunedal.
Förutom Hjärnspöken så har ytterligare fyra romaner samt dikturvalet Vargton och berättelsen Kall brand tidigare utkommit på svenska.
H. J. Marsman dog den 29 oktober 2012 i Amsterdam.
Denna bok är med andra ord kanske den mest skrämmande bok jag läst. Inte minst i kraft av att vara en såväl fungerande realistisk roman. Maartens särskilda, hjälplösa kunskap, hans position i en dröm det inte går att vakna från, där de linjära narrativen och sammanhållna subjekten brutits sönder och ingenting längre är jämförbart med någonting, beskrivs med behärskning och kontroll. Det är en sorts översättning från kaos till ordnat kaos som måste kallas för en litterär bedrift.
ur Jenny Tunedals efterord
———
Maarten är en pensionerad man från Nederländerna som sedan många år levt i USA, där han arbetat som sekreterare på ett internationellt fiskeriinstitut i Boston. Nu lever han ett stillsamt liv med sin fru Vera i det lilla samhället Glouchester längs den karga Massachusettskusten.
Men Maartens liv förändras snabbt.
Världen runt omkring honom upplöses. Han får allt svårare att orientera sig – att skilja mellan minnen och den verklighet som han fysiskt besitter. Han får svårare att tolka omvärldens reaktioner på hans förändrade beteende.
Ingen har på ett trovärdigare eller mer förtrollat sätt lyckats beskriva upplevelserna och känslorna inne från enmänniska som drabbas av alzheimers än J. Bernlef. Han lyckas beskriva vardagens absurditet och de anhörigas vilja att göra rätt. Men också deras oförmåga att faktiskt lyckas med det. Det komiska och sorgsna bryts, allteftersom boken framskrider, upp i en kuslig instängdhet i och med att Maarten alltmer tappar kontakten med verkligheten.
Hjärnspöken är en odyssé genom det cerebralas upplösning. Den är skriven utifrån en mänsklig förståelse av hur ett sjukdomstillstånd kan upplevas inifrån den sjuke.
———
Hendrik Jan Marsman föddes 1937 i Sint Pancras, Nederländerna. Även om det var vanligt att skriva under pseudonym under tiden då han var verksam så var det en nödvändighet för H. J. Marsman. Han var nämligen namne med en av sitt hemlands ledande poeter under mellanskrigstiden. Bernlef togs som en hyllning till en blind bard från regionen Friesland på 800-talet.
J. Bernlef är en av Nederländernas mest framträdande poeter och prosaister. Han besökte under sin livstid ofta Sverige och var en av sitt lands främsta uttolkare av svenska författare som Tranströmer, Dagerman och Tunström.
Hjärnspöken utkom för första gången på svenska 1987. Första upplagan sålde snabbt slut men följdes aldrig upp av ett nytryck. Därför är det med stor stolthet vi nu kan presentera denna nyutgåva, vackert besmyckad med ett efterord av Jenny Tunedal.
Förutom Hjärnspöken så har ytterligare fyra romaner samt dikturvalet Vargton och berättelsen Kall brand tidigare utkommit på svenska.
H. J. Marsman dog den 29 oktober 2012 i Amsterdam.